En bild på ett hotell sett från vattnet i Sharm el Sheikh

Religion i Marocko

Marocko

Religion i Marocko


Marocko är ett land djupt präglat av islam och nästan alla invånare är sunnimuslimer. Även den marockanska monarkin grundar delvis sin legitimitet på islam men har utmanats av religiösa oppositionsrörelser. Kungahuset har tillåtit framväxten av regimvänliga islamistgrupper, samtidigt som man slår ner hårt på islamistiska kritiker.
 
Islam är Marockos statsreligion. Nästan hela befolkningen räknas som sunnimuslimer, tillhöriga den så kallade malekitiska rättsskolan. Många olika sufiska brödraskap är aktiva i Marocko, men deras inflytande varierar mellan olika delar av landet. Det finns några tusen shiamuslimer, främst bland arabiska invandrare från andra länder. 1950 bodde cirka 300 000 judar i Marocko, men efter landets självständighet 1956 emigrerade de flesta till Israel. År 2010 beräknades bara mellan tretusen och fyratusen judar finnas kvar, de flesta i Casablanca. Antalet kristna beräknas vara mindre än 1 000, men det finns också tusentals utövande katoliker bland de invandrade européerna.
 
Religionen utgör en viktig grund också för monarkins historiska och politiska legitimitet. Kungafamiljen hävdar släktskap med profeten Muhammed och monarken är enligt grundlagen de marockanska muslimernas andlige ledare – emir al-mouminin, ”de troendes anförare”. Regeringen stödjer utövandet av islam ekonomiskt och politiskt och framställer sig som beskyddare av Marockos islamiska arv. 1993 färdigställdes en av världens största moskéer i Casablanca, Hassan II-moskén. År 2005 grundades en statlig tv-kanal för Koranläsning och religiösa program.
 
Islamistiska grupper som vill bygga en stat grundad på religionen har dock ofta ifrågasatt monarkins legitimitet. Vissa vänder sig uttryckligen mot kungens anspråk på att vara emir al-mouminin, exempelvis den olagliga (men fredliga) fundamentalistgruppen al-Adl wal-ihsan. Regeringen övervakar moskéer och religiösa grupper, och har ofta tagit till brutala medel mot islamistiska grupper, vars medlemmar gripits och torterats.
 
Det ökande folkliga stödet för islamisterna under kung Mohammeds styre har tvingat regeringen att göra eftergifter till religiösa rörelser, samtidigt som hårda motåtgärder satts in mot mer kompromisslösa eller våldsamma grupper. Efter terroristattackerna i Casablanca 2003 (se Modern historia) skärpte myndigheterna kontrollen av flera tusen inofficiella moskéer. I valet i november 2011 segrade för första gången det moderata islamistpartiet PJD, vars ordförande Abdelilah Benkirane blev landets första islamistiska premiärminister.
 
De religiösa minoriteterna får i princip fritt utöva sin tro, men det är förbjudet att missionera bland muslimer. Det händer att polisen beslagtar biblar och andra skrifter som misstänkts vara avsedda för att omvända muslimer, och utländska kristna har utvisats för att de misstänkts vara missionärer. Myndigheterna har på senare år förföljt och trakasserat shiamuslimer, vilket tycks hänga samman med Marockos dåliga relationer till det shiamuslimska Iran. Fördomar mot judar förekommer, vanligen med anknytning till Israel-Palestinafrågan, och islamistiska grupper har ofta uttryckt sig judefientligt. Terrorattackerna i Casablanca 2003 riktade sig bland annat mot judiska institutioner.
 
Källa: Landguiden

Utforska liknande

Blogginlägg