0470 170 70
En bild på ett hotell sett från vattnet i Sharm el Sheikh

Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!

Indien

Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!

För att kunna uppleva shopping i Orienten på ett positivt sätt kan man följa följande tips:

  • Planera din shopping och reservera tid för detta utan att du behöver stressa för att hinna med något annat.
  • Var öppen och tacka ja om någon bjuder på dricka eller te i butiken eftersom detta öppnar en kanal för diskussioner och du kan få en givande pratstund eller kanske en ny vän i landet du besöker.
  • Ofta är det så att de flesta butiker har nästan samma produkter så det kan vara bra om du frågar i olika butiker vad det kostar och sedan väljer en butik där du trivs med personalen eller där du får en bra känsla.
  • Var säker på att ingen kommer att tvinga dig att köpa något du inte vill.

Om du vill gå i fred utan att behöva prata med någon så kan det vara bra om du undviker ögonkontakt, mörka solglasögon funkar bra i detta fall. När du inte önskar kontakt skall du inte svara alls på tilltal, även om någon pratar med dig, utan att helt ignorera är det mest effektiva. Detta signalerar också till andra säljare i närheten att du inte är en kund på utkik efter något att köpa och de kommer då lägga energi på andra istället.

 

Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!

Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!

Armenien

Missa inte vårt mässerbjudande!

Kanonerbjudande för dig som besöker oss på Seniormässan i Stockholm den 20-22 oktober 2015!

Malariafri safariresa till Sydafrika 31/3 – 8/4 – 2016

Orientenresor kan genom Afrikanoresor nu erbjuda Er 7 nätter på 5***** Safari Lodge i Sydafrika

för endast 2 500:- SEK per person.

Allt detta ingår:

  • 7 nätter på 5***** Safarilodge (Sebatana Private Reseve) i del i dubbelrum.
  • Frukost alla dagar. 
  • Te och kaffe alla dagar.
  • Välkomstdrink med info om reservatet och viltet.
  • Transfer från och till flygplatsen i Johannesburg*.
  • Fri internet.

*Transfern är anpassad till nedanstående flyg:

Flyginformation med Qatar Airways via Doha:

 
Avresa från ARLANDA 31 mars 2016 kl. 16:10
Ankomst Johannesburg 1 april 2016 kl. 08:45
Hemresa från Johannesburg 8 april 2016 kl. 14:30
Ankomst Arlanda 9 april 2016 kl. 06:55

Tillval:

  • Boka resan som paket med helpension och flyg t/r för ENDAST 11 900:- SEK per person.
  • Det finns ett stort utbud av safariturer, utflykter och aktiviteter som kan bokas och betalas på plats.
Till anmälan. Ange koden SENIOR.
 
VÄLKOMNA!

Sebatana Private Reserve

Sebatana Private Reserve

Sebatana Private Reserve

Sebatana Private Reserve

Sebatana Private Reserve

Sebatana Private Reserve

Armenien

Orient Travel på Seniormässan i Stockholm

Orientenresor deltar i år på Seniormässan i Stockholm den 20-22 oktober 2015.

Ni är välkomna att besöka oss i vår monter nr. C07:58

För mer information tveka inte att kontakta oss på 0470 170 70.

 

Orientenresor på Seniormässan i Stockholm

Orient Travel på Seniormässan i Stockholm

Indien

Elektroniskt visum för resor till Indien

 F.o.m 15 augusti 2015 kan svenska resenärer/medborgare använda sig av tjänsten ”eTourist Visa”. 

eTourist Visa gäller för svenska resenärer/medborgare som besöker Indien för en eller flera av följande anledningar:

  • Rekreation
  • Sightseeing
  • Besök till släktingar/vänner
  • Kortvarig medicinsk behandling
  • Tillfälligt verksamhetsbesök

Visumet gäller i 30 dagar från ankomstdatum vid inresa till följande flygplatser:

  1. Ahmedabad
  2. Amritsar
  3. Bangalore
  4. Chennai
  5. Cochin
  6. Delhi
  7. Gaia
  8. Goa
  9. Hyderabad
  10. Jaipur
  11. Kolkata
  12. Lucknow
  13. Mumbai
  14. Tirchy
  15. Trivandrum
  16. Varanasi

Notera vänligen följande:

  • Man kan endast ansöka om eTourist visa 2 gånger per kalenderår.
  • eTourist Visa betalas direkt online med kredit- eller betalkort och kostnaden ligger för närvarande på 60 USD per person. Om avgiften inte betalas behandlas ej heller ansökan. Inbetald avgift återbetalas ej.
  • Inom ca 72 timmar får man en bekräftelse via e-post (ETA).
  • Gör alltid en kopia av din ETA och ta med dig på resan då du kan bli ombedd att visa upp denna vid ankomst.
  • Vid ankomst till Indien får man även lämna fingeravtryck och ansiktsscan.
  • Passet måste vara giltigt i minst sex månader från ankomstdatum till Indien och skall ha minst 2 lediga sidor.
  • Ansökan om visum kan göras tidigast 34 dagar innan och senast 4 dagar innan avresa och man anger i ansökan en 30-dagarsperiod under vilken man ankommer till Indien. 

Förbered följande filer på din dator innan du sätter igång med din ansökan online:

  • Ett nytaget foto i JPEG, storlek 10 KB – 1 MB. Bilden skall vara av typen passfoto med hela ansiktet synligt och taget rakt framifrån med vit bakgrund.
  • Kopia på passet av hela uppslaget innehållande samtliga personuppgifter och bild. Scanna och spara som PDF i storleken 10-300 KB. Har man ingen scanner kan man fotgrafera uppslaget och spara på datorn, lägg sedan in bilden i ett worddokument och spara som PDF.

Det är mycket viktigt att instruktionerna följs noga då ansökan annars riskerar att underkännas.

Uppgifterna i visumansökan måste stämma exakt med det pass som bifogas ansökan och som du kommer att använda under resan. Alla namn ska stå precis som i passet. Bara korrekt ifyllda ansökningar accepteras.

Om du har tidigare visum till Indien så skall visumnummer uppges i ansökan.

Mer information samt ansökan om eTourist Visa, finns här.

Visum till Indien

Visum till Indien

 

Indien

Aktuell politik i Indien

Indien regeras sedan våren 2014 av det högerinriktade, hindunationalistiska Indiska folkpartiet (BJP) och dess allianspartier. Regeringen leds av den omstridde premiärministern Narendra Modi, som tidigare varit chefsminister i delstaten Gujarat. Regeringen drog under de första månaderna igång en rad nya kampanjer, bland annat för ett renligare Indien, för att stärka landets sviktande ekonomi samt mot våldet mot kvinnor.
 
Parlamentsvalet våren 2014 ledde till regeringsskifte i Indien. En förkrossande seger för BJP innebar att partiet fick absolut majoritet i underhuset. Det vänsterorienterade Kongresspartiet, som hade regerat sedan 2004, led ett av sina största valnederlag någonsin. Även för Kongresspartiets allianspartier blev valet en stor besvikelse, liksom för det nybildade antikorruptionspartiet Vanligt folks parti (AAP).
 
Den 26 maj samma år svors BJP:s ledare Narendra Modi in som premiärminister. Bland de tusentals gästerna vid ceremonin fanns Pakistans premiärminister Nawaz Sharif. Det var första gången sedan uppdelningen av Brittiska Indien 1947 som en kollega från ett av de två länderna varit närvarande vid installationen av en regeringschef i grannlandet. Samtidigt presenterade Modi en relativt liten regering bestående av 45 ministrar från BJP och dess allianspartier; sju av dem var kvinnor.
 
Vid sitt första regeringsmöte angav Modi vilka områden den nya BJP-ledda koalitionen prioriterade. Viktigt var att bygga upp ett folkligt förtroende för statsförvaltningen och att ge ökad insyn i regeringsarbetet. Därtill kom satsningar på skola, sjukvård, vatten, energi och vägar. Modi tillsatte också en särskild grupp med uppgift att beslagta svarta pengar.
 
Nöjda affärsmän
Kort därefter redogjorde president Mukherjee för den nya regeringens reformprogram i ett tal till det nya BJP-dominerade parlamentet: nya arbetstillfällen skulle skapas, Indien skulle locka till sig fler utländska investeringar, skattesystemet skulle förenklas och inflationen bekämpas. Modi-regeringen skulle också prioritera kampen mot kvinnovåldet och arbeta för goda relationer till grannländerna (se även Ekonomi samt Utrikespolitik och försvar).
 
I sitt tal till nationen på självständighetsdagen den 15 augusti tog Modi upp en rad samhällsproblem över vilka han sade sig känna skam som indier, och därför ville göra något åt: de många våldtäkterna (där han uppmanade föräldrar att lära sina söner att visa respekt för kvinnor), de usla sanitära förhållandena, våldet mellan religiösa grupper och den låga arbetsmoralen.
 
Just den senare hör till det som genast började förändras med Modi vid makten: statstjänstemännen kommer numera i tid till arbetet och sin regering sägs Modi hålla i hårda tyglar.
 
Förväntningarna på Modi, som i valkampanjen utlovat ”goda tider” för Indien, var mycket höga. Även om det inte blivit den ”rivstart” som många hoppats på (mest aktiv har Modi varit inom utrikespolitiken – se Utrikespolitik och försvar) kan man se tecken på en uppgång i ekonomin, och i tilltron till ekonomin: tillväxten har ökat, liksom de utländska investeringarna och börsen har slagit rekord. Precis som i delstaten Gujarat, där Modi tidigare varit chefsminister, är affärsmännen hittills nöjda med utvecklingen. Premiärministern valde dock, trots sin frihandelsvänliga inställning, att strax efter sitt tillträde göra sig osams med alla de andra länderna i Världshandelsorganisationen (WTO) genom att vägra underteckna ett nytt globalt frihandelsavtal som Kongresspartiregeringen varit med om att förhandla fram. Enligt detta skulle Indien få en fyraårig dispens för sin så kallade matgaranti, som innebär att fattiga indier genom staten får köpa ris och annan spannmål till kraftigt subventionerat pris (se Jordbruk och fiske). Modi krävde ett permanent undantag.
 
Hinduextremister manas till lugn
Kanske har detta bidragit till att också ”vanliga indier” tycktes rätt tillfreds med den nye premiärministern. En opinionsundersökning publicerad i India Today visade att mer än 70 procent av de tillfrågade indierna var nöjda med Modis ledarskap under hans tre första månader vid makten.
 
Modi har också stärkt sitt grepp om BJP. Han har flyttat ”det gamla gardet”, BJP:s grundare som ställt sig tveksamma till Modi, från alla maktpositioner i partiet. Istället har hans närmaste allierade, Amit Shah, som också kommer från Gujarat, valts till ny partiordförande. Shah är en kontroversiell politiker, mordanklagad och tillfälligt avstängd från 2014 års valrörelse efter anklagelser om att ha spritt hatpropaganda. Shah har gett den hinduextrema högerorganisationen RSS (Rashtriya Swayamsevak Sangh, Nationella frivilligkåren) större inflytande inom BJP. Inom RSS anser man bland annat att Indiens kultur är enbart hinduisk (hindutva) och att alla indier borde kallas hinduer (trots att en femtedel av befolkningen är muslimer och medlemmar av andra trosinriktningar). Även Modi har sina rötter i RSS men har under valrörelsen och efter makttillträdet talat om ”återhållsamhet” och ett ”stopp” för det religiösa våldet, samtidigt som han inte klart tagit avstånd från mer extrema uttalanden av ledande RSS-företrädare.
 
Källa: Landguiden

Indien

Turism i Indien

 
Turismen i Indien är ännu inte särskilt väl utvecklad.
 
Stora satsningar har gjorts på turismen som en källa till inkomster i utländsk valuta. 2012 besökte 6,6 miljoner utländska turister Indien och inkomsterna från turismen uppgick till närmare 18 miljarder amerikanska dollar.
 
För turisten har Indien mycket spännande och intressant att erbjuda: vackra nationalparker för den som vill se vilda djur och natur, mängder av kulturellt intressanta byggnader, tempel och moskéer från olika epoker och inte minst alla städer och byar med sitt myllrande folkliv. Delstaten Goa på sydvästkusten är det första område i landet som blivit ett stort resmål för europeiska chartergrupper.
 
Källa: Landguiden

Indien

Indiens naturtillgångar och energi

Indien är förhållandevis rikt på naturtillgångar, vilka dock knappast är tillräckliga för landets stora befolkning. Gruvindustrin stod 2012/2013 för drygt två procent av bruttonationalprodukten (BNP).
 
Järnmalmsfyndigheterna hör till de största i världen men är spridda över landet: 95 procent av utvinningen sker i delstaterna Orissa, Karnataka, Chhattisgarh, Goa och Jharkhand. Den mesta järnmalmen exporteras.
 
I Bihar och i Rajastan finns koppar, bly, zink och uran. I söder utvinns guld och den strategiskt viktiga metallen titan, som används i flyg- och rymdindustrin. För att söka nya fyndigheter och öka utvinningen är sedan 2007 helt utländska direktinvesteringar tillåtna inom titansektorn. Indien har även stora fyndigheter av mangan (som exporteras) och krom. Landet är självförsörjande på bauxit och hör till världens största producenter av magnesium, glimmer och silver.
 
Stor producent av kol
Indien är en av världens största kolproducenter. Kolet, som ibland håller låg kvalitet, utnyttjas framför allt som inhemsk energikälla. Länge var man självförsörjande på kol men måste numera importera en del. För att öka den inhemska kolproduktionen sålde det indiska kolmonopolet från början av 1990-talet rätten att bryta kol till delstatliga och privata företag. Någon större ökning skedde dock inte, bland annat därför att kolfyndigheterna främst finns i östliga delstater som Orissa, Jharkhand och Chhattisgarh, där det ibland funnits ett starkt folkligt motstånd mot brytningen. I ett utslag sommaren 2014 förklarade dessutom Högsta domstolen att licenser för kolbrytning utfärdade mellan 1993 och 2010, det vill säga under flera olika regeringar, sålts utan insyn till för låga priser, vilket bidragit till den omfattande korruptionen i samhället. Domstolen menade att en rad licenser kunde komma att återkallas.
 
Det finns vissa fyndigheter av naturgas, som främst används inom industrin, och olja. Det största oljefältet finns i havet utanför Mumbai (Bombay). Den indiska oljeproduktionen täcker inte på långt när den ökande inhemska efterfrågan. Tre fjärdedelar av den olja som används importeras. Samtidigt återexporteras en stor del av oljan sedan den raffinerats i Indien.
 
Energiförbrukningen sker inom två klart avgränsade områden: en självhushållande del och en kommersiell. Inom den förstanämnda används främst ved, kogödsel och dylikt. Denna förbrukning försöker regeringen hålla nere eftersom den medför stora miljöproblem. Inom den kommersiella delen, som industri, transportväsen med mera, är kol den främsta energikällan. Kol stod 2013 för knappt 60 procent av landets totala energiförbrukning. Olja och naturgas har dock fått allt större betydelse.
 
Satsar på kärnkraft
Efterfrågan på energi har ökat stadigt och kommer sannolikt att fördubblas mellan 2006 och 2015. Liksom Kina har därför Indien sökt investera i oljeutvinning i Afrika samt Central- och Sydöstasien. Den ökade efterfrågan har lett till ständiga elavbrott, eftersom staten inte haft resurser att bygga ut och underhålla elnäten – ett stort hinder för den ekonomiska utvecklingen. Sommaren 2012 drabbades runt 600 miljoner människor i 20 av Indiens då 28 delstater av att elförsörjningen bröt samman under två dygn. Tågtrafiken i östra och norra delarna av landet stod stilla och tunnelbanan i Delhi stannade. Även vattenförsörjningen påverkades i hög grad. Den ökade efterfrågan på el har lett till att energisektorn öppnats för privata, även utländska, investeringar.
 
År 2013 var 22 kärnkraftverk i bruk, ytterligare fem höll på att byggas och många fler planerades. Kärnkraften täcker bara närmare fyra procent av energiförbrukningen men beräknas år 2050 komma att stå för cirka 25 procent, inte minst efter avtalet om atomkraftssamarbete med USA som undertecknades i oktober 2008. Samtidigt skrev Indien och Frankrike under ett långtgående samarbetsavtal som innebär att fransmännen ska förse Indien med nya kärnkraftreaktorer. Senare har Indien även slutit avtal med Kanada, Australien och Sydkorea. Eftersom Indien är en kärnvapennation har samarbetsländerna varit noga med att avtalen endast gäller civil atomkraft.
 
Indien undersöker dessutom alternativa energikällor som sol-, tidvatten- och vindkraft.
 
Källa: Landguiden

Indien

Indiens ekonomi

Indien är idag en betydande ekonomisk makt med Asiens tredje största ekonomi efter Kina och Japan. Landet har en omfattande och växande industri- och tjänstesektor, har utvecklat en egen kärnkraftsindustri, är en stor vapentillverkare och bygger egna rymdfarkoster och bilar. Inom IT-branschen har landet utvecklats till en av de stora mjukvarutillverkarna.
 
Landet har under 2000-talet haft en av de snabbast växande ekonomierna i världen. Men den ekonomiska utvecklingen har inte kommit alla till godo. Det finns stora skillnader mellan dem som fått del av landets modernisering och dem som ännu inte nåtts av den. Man kan därför knappast tala om en enda indisk ekonomi.
 
Sedan 1997 har den årliga tillväxten legat på drygt 7 procent, mellan 2005 och 2007 var den drygt 9 procent. Utvecklingen har gynnats av god tillgång på välutbildad arbetskraft och utbyggda tele- och internetförbindelser. Västländer har i ökad utsträckning förlagt tjänster till det billigare Indien, och tjänstesektorn är den näringsgren som ökat mest; den står idag för mer än hälften av landets bruttonationalprodukt (BNP). Samtidigt finns fortfarande hinder i form av outvecklad infrastruktur (vägar, elnät etc), en rigid arbetsmarknadslagstiftning samt omfattande korruption och byråkrati.
 
Inom ekonomin, liksom på många andra områden, finns det stora skillnader – såväl regionala som mellan stad och landsbygd. Indien är ännu ett i hög grad ojämlikt samhälle. Här finns en mycket rik elit och en snabbt växande medelklass. Men här finns också fortfarande en förfärande massfattigdom. Trots allt minskar hela tiden andelen fattiga – från mer än hälften av invånarna i början av 1970-talet till omkring en tredjedel i slutet av 2000-talets första årtionde – samtidigt som befolkningen nästan fördubblats. Allra snabbast har minskningen varit det senaste decenniet. Fattigdomen är också ojämnt fördelad: i delstaten Orissa lever till exempel omkring hälften av invånarna under fattigdomsstrecket, i Punjab bara några procent (se även Sociala förhållanden).
 
Fattigdomsbekämpning
Den Kongresspartiledda regeringen (2004–2014) såg fattigdomsbekämpningen och fördelningsfrågorna som särskilt viktiga. Satsningar gjordes därför på primär hälso- och sjukvård, grundutbildning och förbättringar av infrastruktur och sysselsättning på landsbygden samt av böndernas villkor.
 
Den ekonomiska utvecklingen var länge helt statsstyrd och fram till 1980-talet utvecklades den indiska ekonomin långsammare än de flesta andra utvecklingsländers. När den Oxfordutbildade ekonomen Manmohan Singh tog över finansministerposten 1991 befann sig Indien i en svår finansiell kris. Singh (senare premiärminister 2004–2014) ansåg att Indien hade potential att bli en ledande ekonomisk makt, men för det fordrades en kraftig ekonomisk tillväxt för att dra upp landet ur fattigdomen. Tillväxten var i sin tur beroende dels av en öppning av ekonomin mot omvärlden för att dra till sig utländska investeringar, dels av att den statliga inblandningen på snart sagt alla områden upphörde.
 
Sedan dess har stora förändringar skett. Produktiviteten har ökat, eftersom de indiska företagen har fått utländsk konkurrens. Handelsbalansen har förbättrats markant men var 2014 ändå negativ, främst på grund av en ökad oljeimport. De utländska investeringarna har mer än fördubblats, om än ojämnt fördelade över landet.
 
Andra pekar istället på hur sakta reformerna går, kanske för att mäktiga krafter inom den stora statliga byråkratin och näringslivet har känt sig hotade av dem och därför motarbetat dem. Trots stora förändringar på många områden går privatiseringen av statliga företag betydligt långsammare än utlovat, och trots att den omfångsrika indiska byråkratin på många sätt begränsats, är den ännu så pass omfattande att många utländska investerare tvekar. Och trots nedskurna subventioner går fortfarande enorma summor till improduktiva statliga företag – en orsak till landets stora budgetunderskott.
 
Stor informell sektor
När en hindunationalistiskt dominerad koalitionsregering tillträdde våren 1998, trodde många att reformerna skulle avstanna helt. Men trots vissa förbehåll valde BJP-regeringen att fortsätta dessa, om än i en något långsammare takt. I stort sett har också reformpolitiken hela tiden haft stöd över partigränserna och oavsett vilket partiblock som suttit vid makten.
 
En viktig sida av utvecklingen är den svarta ekonomin. Den rapporteras inte i officiell statistik men klart är att den har utvecklats snabbt.
 
Den globala finanskrisen från 2008, tillsammans med en ogynnsam monsun, påverkade även Indien. Tillväxtprognosen fick skrivas ned rejält men BNP-ökningen 2009 blev ändå relativt hög, delvis tack vare ekonomiska stimulanspaket från regeringen, vilka satte fart på tillverkningsindustrin och tjänstesektorn.
 
Under 2010 växte den indiska ekonomin åter rekordsnabbt. Med närmare 9 procents BNP-tillväxt var det den snabbast växande ekonomin i världen, efter Kinas. Orsakerna bakom uppgången var stark jordbruksproduktion, ökad fordonsförsäljning och högre utlåning i bankerna. En varning utfärdades dock för den höga inflationen, som under hösten låg runt 8–9 procent. Centralbanken hade då höjt styrräntan sex gånger under året för att få ned prisökningstakten. Vid årsskiftet 2010/2011 överskred inflationen på matvaror som grönsaker, mjölk och matolja 18 procent. Det var den högsta nivån på över ett år.
 
Ekonomisk avmattning
Under det första halvåret 2012 visade den indiska ekonomin en rad tecken på avmattning. Industriproduktionen ökade inte i samma takt som väntat och tillväxten bromsade upp något. Andra tendenser var minskande utländska investeringar, ett växande handelsunderskott och sjunkande värde på den indiska valutan, rupie. Allt detta sammantaget gjorde att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s under sommaren varnade för att Indien skulle kunna bli det första Brics-landet att mista sin status som ett bra investeringsland. (Brics = de snabbt växande ekonomierna Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, som alla fått se en uppbromsning efter 2012 – se även Utrikespolitik och försvar).
 
En hög inflation på drygt 8 procent tvingade den indiska centralbanken att under året höja styrräntan vid flera tillfällen. Den inbromsande ekonomin gjorde att regeringen satsade på en rad stimulansåtgärder, däribland ansträngningar för att öppna den indiska marknaden för utländska investeringar inom detaljvaruhandeln (se Kalendarium). I december 2012 hade inflationen sjunkit till drygt 7 procent.
 
I början av augusti 2013 nådde rupien sin dittills lägsta nivå gentemot dollarn. Den svaga rupien riskerade att på nytt driva på inflationen eftersom all import blev dyrare. Tillväxten i ekonomin var bara 5 procent, vilket var den lägsta nivån på tio år. Underskottet i bytesbalansen var rekordhögt. Servicesektorn minskade i juli för första gången på nästan två år.
 
Modi lovar ”goda tider”
Det sista kvartalet 2013 och det första kvartalet 2014 låg tillväxten under 5 procent, vilket var lägre än förväntat. Det främsta skälet till den avstannade tillväxten var att tillverkningsindustrin upplevde en nedgång.
 
BJP:s ledare Narendra Modi hade lovat ”goda tider” för Indien i valkampanjen våren 2014. Då han blev premiärminister efter valet hade han därför höga förväntningar på sig att modernisera och få fart på den stagnerande ekonomin. Den nya regeringens politiska prioriteringar presenterades i ett tal inför det nya BJP-dominerade parlamentet av president Mukherjee tillsammans med ett ekonomiskt reformprogram: nya arbetstillfällen skulle skapas, Indien skulle locka till sig fler utländska investeringar (särskilt inom kolproduktion och försvarsindustri), skattesystemet skulle förenklas och inflationen bekämpas.
 
I sin första statsbudget höjde BJP-regeringen de militära utgifterna med 12 procent och satsade 10 miljarder rupier på järnvägsbyggen i gränsområdena mot Kina och Pakistan. Utländska investerare ska tillåtas äga upp till 49 procent av tillgångarna i företag inom försvarsindustrin och försäkringsbranschen, mot tidigare 26 procent. Subventionerna på mat och bensin ska omstruktureras och inriktas på de mest behövande. Regeringen räknade med att tillväxten åter ska stiga till 7–8 procent per år under de närmaste åren.
 
Källa: Landguiden

Indien

Indiens utrikespolitik och försvar

I sin region har Indien alltid varit den dominerande makten, en ställning som med åren blivit alltmer markant och som Indien vill ska erkännas av omvärlden. Indien hör till de länder som söker en permanent plats i FN:s säkerhetsråd om detta utvidgas.
 
Den alliansfria utrikespolitiska kurs som premiärminister Jawaharlal Nehru stakade ut för Indien efter självständigheten 1947 – Indien hörde till grundarna av den alliansfria rörelsen – kom att förändras efter kommunismens sammanbrott 1989–1991. Indien hade ett varmt förhållande till Sovjetunionen; de två länderna hade till exempel sedan 1971 ett vänskaps- och samarbetsavtal och Nehru hade anammat den sovjetiska planekonomiska modellen. Samma självklara hjärtlighet finns inte i Indiens förhållande till dagens Ryssland, även om det är gott.
 
Tillsammans med Ryssland tillhör Indien de så kallade Brics-länderna, där också Kina, Brasilien och Sydafrika ingår. I juli 2014 kom Brics-länderna överens om att sjösätta en egen utvecklingsbank, som ska bli en konkurrent till Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). Banken ska främst finansiera infrastrukturprojekt och beräknas kunna börja låna ut pengar 2016. Brics-banken väntas ligga i Shanghai men ska ledas av en indier.
 
Relationerna till USA
Med USA har Indien alltid haft många kulturella och kommersiella band, men de utrikespolitiska kontakterna har ofta varit ganska kyliga. Sedan Sovjetunionens fall har dock Indien på alla sätt närmat sig USA och övriga västvärlden. En bidragande orsak till de förbättrade relationerna är att Indien i början på 1990-talet började öppna sin marknad för utländska företag.
 
När Indien (och Pakistan) 1998 genomförde provsprängningar av sina kärnvapen och vägrade skriva under icke-spridningsavtalet (NPT) eller provstoppsavtalet införde visserligen USA och en rad andra länder ekonomiska sanktioner mot landet, men dessa hävdes så småningom. Då USA:s president George W Bush besökte Indien i mars 2006 bjöd han istället in Indien att ta del av det amerikanska civila atomprogrammet (något han inte erbjöd Pakistan) mot att Indien tillät regelbundna inspektioner av det internationella atomenergiorganet IAEA och i oktober 2008 kunde ett samarbetsavtal undertecknas. Redan 2005 hade USA och Indien ingått ett avtal om närmare samarbete på försvarsområdet. USA:s satsning på Indien kan också ses i ljuset av den konkurrens amerikanerna möter från ett ekonomiskt och strategiskt allt starkare Kina.
 
I oktober 2008 blev det efter 34 års förbud åter tillåtet för Indien att exportera kärnkraftsteknik, reaktorer och kärnbränsle i civilt syfte till 45 andra länder. Förbudet infördes av den multinationella gruppen Nuclear Suppliers Group (NSG) 1974, då Indien gjorde sin första provsprängning av de egna kärnvapnen.
 
När Indiens premiärminister Manmohan Singh besökte president Barack Obama i Washington i november 2009 enades de båda länderna om att stärka samarbetet inom en rad områden, främst säkerhetsfrågor, klimathotet, handel och utbildning. Obama betonade att USA stod fast vid redan ingångna avtal om Indiens civila användning av kärnkraft (se ovan). Samma samarbetsområden betonades även under Obamas Indien-besök i november 2010.
 
Relationerna till USA ansträngdes något i augusti 2014 när Indien i samband med förhandlingar i Världshandelsorganisationen (WTO) överraskande lade in sitt veto mot ett beslut om att ingå ett globalt avtal om standardiserade tullregler (se Aktuell politik). Det indiska vetot väckte USA:s irritation och den amerikanske utrikesministern John Kerry, som då var på besök i New Delhi, sade att beslutet ”sände fel signaler”. Den nytillträdde indiske premiärministern Narendra Modi blev dock inbjuden att besöka Washington och president Obama i slutet av september 2014 (se Kalendarium).
 
Förbättrade kontakter med Kina
Indiens relationer till Kina har färgats av ideologiska och maktpolitiska motsättningar samt av gränstvister. 1962 utkämpades ett kort krig mellan de två asiatiska jättarna, sedan kineserna byggt en strategiskt viktig väg genom ett hörn av Kashmir. Kriget slutade i ett snabbt och förnedrande nederlag för Indien.
 
Förhållandet till Kina gick därefter länge på sparlåga, särskilt som Kina traditionellt stött Indiens ärkefiende Pakistan, men det har förbättrats och utvidgats på senare år, inte minst på det ekonomiska området. Kina är idag Indiens största handelspartner. Även om länderna i mycket kan ses som konkurrenter i regionen har de insett att samarbete lönar sig bättre än konflikt. De indiska och kinesiska ledarna har gjort lyckade besök i varandras länder, Indien har erkänt Kinas överhöghet över Tibet och Kina har gett upp alla anspråk på Sikkim, ett område mellan Bhutan och Nepal som numera ingår i Indien. En särskild kommission har tillsatts för att lösa återstående gränsproblem och i juli 2006 öppnades symboliskt ett bergspass mellan Indien och Kina – en del av den gamla handelsleden Sidenvägen. I oktober 2013 ingick Indien och Kina ett avtal om gränsförsvarssamarbete i syfte att undvika konfrontationer i de omstridda, gemensamma gränstrakterna i Himalaya. När Kinas president Xi Jinping ett år senare besökte Indien ingicks en rad samarbetsavtal, bland annat om kinesiska investeringar i Indiens järnvägar samt om handel, rymdforskning och kärnenergi för fredligt bruk.
 
Tre krig mot Pakistan
Förhållandet till grannlandet Pakistan har gått upp och ner men de två ärkefienderna har försökt hålla en dialog vid liv och hålla regelbundna toppmöten. Tre krig har Indien utkämpat med Pakistan: 1947–1948, 1965 och 1971. Det första rörde Kashmir och även i det andra spelade Kashmir en viktig roll. Det tredje gällde Östpakistans frigörelse, då Indien ingrep på östpakistaniernas sida och därmed möjliggjorde bildandet av den nya staten Bangladesh.
 
Kashmirkonflikten har sedan slutet av 1980-talet på nytt lett till starka spänningar; våren 1999 var ett nytt storkrig hotande nära. Indien anklagar Pakistan för att stödja muslimska väpnade grupper som vill bryta loss Kashmir från Indien. Pakistan medger bara ”moraliskt stöd” men mycket tyder på att bland annat grupper inom militären har gett ett mer aktivt stöd (se Kashmirkonflikten).
 
Situationen blev dock lugnare, och de indisk-pakistanska relationerna betydligt bättre, sedan de båda ländernas ledare i början av 2004 beslutat inleda djupgående samtal. Påtryckningar från USA, och även Kina, som båda önskar stabilitet i regionen, kan ha bidragit till beslutet. Vapenvila infördes i Kashmir och regelbundna möten på alla plan har därefter hållits mellan Indien och Pakistan. Man har främst satsat på förtroendeskapande åtgärder; flyg- och bussförbindelser har öppnats mellan Indien och Pakistan, däribland två symboliskt viktiga linjer mellan de två delarna av Kashmir. Mycket populära har de återupptagna cricketmatcherna mellan länderna varit. Båda ländernas ledare har kallat fredsprocessen för oåterkallelig men när det gäller Kashmir låter det stora genombrottet vänta på sig.
 
Fredsförhandlingarna har fortsatt också när länderna bytt regering. Islamistisk gerilla har bland annat genom en rad attentat, såväl i Kashmir som inne i själva Indien, försökt stoppa dessa men aldrig lyckats helt. Terrordåden i Mumbai 2008 ansträngde dock Indiens förhållande till Pakistan till det yttersta (se Modern historia). I juli 2009 förklarade ändå de två länderna gemensamt att samtalen dem emellan – om än inte på formell nivå – skulle återupptas. De lovade att bekämpa terrorism och delge varandra information om Mumbai-attentaten och förklarade också att ingripanden mot terrorism inte måste vara knutna till samtal om Kashmir. I februari 2010 återupptogs även de formella fredssamtalen och under 2011 rapporterade båda regeringarna om så stora framsteg att deras relationer hade trätt in i ”en ny era”. Att den pakistanske premiärministern Nawaz Sharif deltog i ceremonin i Delhi då Modi svors in som ny premiärminister i maj 2014 väckte förhoppningar om att de goda relationerna skulle fortsätta. I samtal med Sharif vädjade Modi till sin kollega att slå ner på militanta islamister i Pakistan och påskynda rättegången mot de misstänkta för Mumbaidåden. Han sade också att handeln mellan de två länderna borde normaliseras fullt ut. Några månader senare ställde dock Indien in planerade fredssamtal på utrikesministernivå sedan det kommit fram att Pakistan hade konsulterat kashmiriska separatistledare inför samtalen.
 
Afghanistan, Bangladesh och Sri Lanka
Relationerna till Afghanistan stärktes efter talibanregimens fall 2001. Indien stödde den så kallade Norra alliansen inför kriget 2001 som en motvikt till de pakistanska kontakterna med talibanerna. Afghanistans president Hamid Karzais regering fick omfattande indiskt bistånd, och cirka 3000 indier deltog 2008 i olika återuppbyggnadsprojekt i Afghanistan. I juli samma år utsattes Indiens ambassad i den afghanska huvudstaden Kabul för ett terrordåd och minst 41 människor dödades, däribland fyra indiska diplomater och tjänstemän. I afghanska regeringskretsar misstänktes den pakistanska militära underrättelsetjänsten ISI för inblandning i dådet, något som Indien senare uppgav sig ha bevis för. Den indiska regeringen fördömde dådet och förklarade att det inte avskräckte Indien från att fullfölja sitt stöd till Afghanistan. Tvärtom gav man våren 2014 ett biståndspaket värt två miljarder amerikanska dollar till Afghanistan, det största någonsin från Indien till ett annat land, och förklarade samtidigt att man till skillnad från militäralliansen Nato hade för avsikt att stanna i Afghanistan.
 
Indien spelade en avgörande roll för Bangladeshs tillkomst 1971 och ger omfattande krediter till grannlandet. Trots det har förhållandet mellan de båda länderna ofta varit ansträngt. Motsättningarna har bland annat gällt utnyttjandet av vattenresurserna i de gemensamma floderna (där man dock slöt ett avtal 1996), illegal invandring och smuggling från det fattigare Bangladesh till det jämförelsevis mer välmående Indien. Konflikterna har även rört indiska anklagelser om att Bangladesh skyddar upprorsmakare från det oroliga nordöstra Indien, samt gränsdragningen i Bengaliska viken, där det tros finnas avsevärda mängder gas och olja. Permanenta skiljedomstolen i Haag gav i juli 2014 Bangladesh rätt till drygt två tredjedelar av det havsområde som länderna tvistat om i decennier. Båda parter förklarade sig nöjda med utslaget och Indiens regering hoppades att det skulle främja de ekonomiska förbindelserna mellan länderna.
 
I Sri Lanka drogs Indien in i konflikten mellan tamiler och singaleser på 1980-talet, då den indiska premiärministern Indira Gandhi gav sitt stöd åt den tamilska LTTE-gerillan (“de tamilska tigrarna”). Hennes son Rajiv försökte förmå parterna att nå en uppgörelse och 1987 sände Indien en fredsbevarande styrka på över 50 000 man till Sri Lanka för att genomdriva denna. Våren 1990 drogs de sista indiska soldaterna tillbaka men den indiska arméns ingripande i det lankesiska inbördeskriget tros ha legat bakom LTTE:s mord på Rajiv Gandhi i Tamil Nadu i maj 1991. På senare tid har relationerna mellan Indien och Sri Lanka förbättrats, inte minst de ekonomiska förbindelserna. Men Indien har samtidigt varit noga med att hålla sig utanför grannlandets etniska konflikt. Den indiska delstaten Tamil Nadu har fått ta emot stora mängder tamilska flyktingar, som man försökt sända tillbaka, vilket visat sig vara en långdragen och svår process. I november 2013 bojkottade Indiens premiärminister Singh Samväldets årsmöte i Colombo i protest mot att värdlandet inte accepterat omvärldens krav på en oberoende utredning av anklagelserna om grova brott mot de mänskliga rättigheterna begångna av militären under inbördeskrigets slutskede 2009 (se Sri Lanka: Modern historia).
 
Andra samarbeten
Samtidigt finns i Indien också en strävan efter samarbete med grannarna. Ett uttryck för denna är samarbetsorganisationen Saarc (South Asian Association for Regional Cooperation), som bildades 1985. Medlemmar är förutom Indien Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Nepal, Maldiverna, Pakistan och Sri Lanka. Dagen efter sitt tillträde i slutet av maj 2014 inledde också Modi bilaterala samtal med en rad ledare i regionen som var inbjudna till invigningsceremonin, förutom Pakistans Sharif (se ovan) bland andra Sri Lankas president Mahinda Rajapaksa och Nepals premiärminister Sushil Koirala.
 
I september 2014 besökte Modi Japan för att stärka samarbetet mellan de två länderna. Under det fem dagar långa besöket diskuterades ökat samarbete inom handel, försvar och kärnkraftsteknologi. En månad senare ingick Indien och Vietnam avtal om försvar och energi, bland annat skulle Indien sälja marina fartyg till Vietnam.
 
Försvar
Den indiska armén är med drygt 1,1 miljoner man en av de största i världen, mycket på grund av situationen i Kashmir. Därtill kommer drygt 1,4 miljoner man i säkerhetsstyrkorna. Det förekommer ingen värnplikt. Indien har de senaste årtiondena satsat på en kraftig upprustning av krigsmakten, som idag är förhållandevis modern och har en ökad inriktning på och utrustning för att bekämpa terrorism. Indien har gått om Kina som största vapenimportör och står nu för 10 procent av världens vapenimport. Indien har – liksom Pakistan – egna kärnvapen.
 
Källa: Landguiden

Indien

Kashmir

I nästan 70 år har Indien och Pakistan stridit om Kashmir i bergskedjorna Himalaya och Karakorum. 1949 ledde konflikten till att gränsområdet klövs i en indisk och en pakistansk del. Men något fredsavtal slöts inte. Sedan dess har fredsförsök avlösts av upptrappat våld. Världen ser med oro på Kashmirkonflikten eftersom både Indien och Pakistan har kärnvapen.
 
Konflikten uppstod när det brittiska Indien 1947 delades i två självständiga stater: det sekulära (icke-religiösa) Indien, där majoriteten av befolkningen var hinduer men där den största minoriteten var muslimer, och det muslimska Pakistan. I Kashmir var de flesta invånarna muslimer, men den lokala kungen (maharadjan) var hindu och sökte Indiens beskydd för området. Meningen var dock att invånarna i en folkomröstning skulle få välja vart de ville höra.
 
Men det blev aldrig någon folkomröstning. Istället bröt krig ut mellan de båda länderna om Kashmir och området kom att delas mellan Indien (den största delen) och Pakistan; också Kina kontrollerar en liten del.
 
Även 1965 ledde konflikten till krig utan att man nådde någon lösning och kring millennieskiftet var det nära att länderna åter gått i krig med varandra. Då hade också sedan slutet av 1980-talet muslimsk gerilla gett sig in i kampen.
 
Under det senaste årtiondet har fredssträvanden genom ökad handel och förtroendeskapande åtgärder varvats med bakslag. Ett sådant var terrordådet i Mumbai 2008, vilket uppenbarligen genomfördes av Pakistanbaserad gerilla.