Buddismen spelar en viktig roll i den folkliga kulturen och dominerar de flesta festivaler som också följer risodlingens årscykel. Den viktigaste festivalen thingyan, vanligen i mitten av april, är Burmas nyår och höjdpunkten under den heta årstiden. Viktiga är också de lokala pagodafestivalerna, hpaya pwe.

Burma har också en rik berättartradition med många poeter, dramatiker, musiker och skådespelare. Steninskriptioner har hittats från Pagan-dynastin (se Äldre historia), men de äldsta bevarade litterära texterna på burmanska härrör från slutet av 1300-talet.

De moderna författarna är i hög grad påverkade av engelsk litteratur. Mest känd i Europa är Paschall khoo Twee, som lämnade landet efter de blodiga protesterna 1988 och studerade i Cambridge. Han har hyllats för bl a sin bok ”From the land of green ghosts”, som utkom 2002.

Den vanligaste formen av underhållning, pwe, är en kombination av sång, dans och teater. Vid en nat pwe blir dansarna besatta av andar (nats). Många byar har sin egen skyddande nat. Zat pwe är en annan form av pwe och båda ackompanjeras vanligen av en saing-orkester som domineras av slagverk. Unikt för Burma är instrumentet pat-waing, som består av 21 stämda trummor i en cirkelformad träram.

Bland konsthantverket märks träsniderier, lackarbeten, guld- och silvervaror samt skulpturer med Buddha och mytologiska figurer. Ett nationalmuseum finns i Rangoon och regionala museer i Mandalay och andra städer.