Jordbruk och fiske sysselsatte de allra flesta invånarna i Oman innan olja började utvinnas 1967. Än idag bidrar jordbruk till självhushållning för halva befolkningens försörjning.

Förutsättningarna för jordbruket är dock svåra. Bara cirka fem procent av landytan är lämpad för jordbruk, varav huvuddelen främst används till boskapsskötsel. För odling nyttjas bara kustremsorna och ett område kring staden Nizwa i inlandet.

Konstbevattning är helt avgörande för jordbrukets avkastning. Längs kusten i norr finns bevattningssystem med tusenåriga anor, så kallade falaj. Under de tre senaste årtiondena har storskaliga bevattningssystem byggts med avsaltningsanläggningar och stora dammar. Konstbevattningen står för 90 procent av vattenförbrukningen i Oman.

Merparten av de grödor som odlas används av de omanska hushållen, men stora mängder dadlar går på export. Av den uppodlade marken nyttjas drygt hälften för odling av frukt, främst dadlar. Andra viktiga grödor är tomater, lime, mango och lucern (till djurfoder). Det finns över en miljon getter i landet och även kameler är vanliga, över 100 000 stycken.

Trots stora satsningar på att öka skördarna genom att subventionera och rationalisera jordbruket måste Oman importera en stor del av livsmedlen.

Fisket längs den 170 mil långa kusten är ekonomiskt viktig och regeringen arbetar med att utveckla fiskeindustrin. På grund av utfiskning har dock fångsterna minskat och numera är fisket hårt reglerat.

Oman skiljer sig på många sätt från de andra oljeländerna vid Persiska viken. Olja började utvinnas först 1967 vilket är senare än i de övriga länderna. Omans oljefält är dessutom mindre och mer utspridda. Det gör dem mindre produktiva, och utvinningen är därför dyrare än i grannländerna. Oman använder avancerad modern teknik för att utvinna så mycket olja som möjligt ur sina reserver. Landet är inte medlem i de oljeproducerande ländernas organisation OPEC och är därför inte formellt bundna till några oljekvoter. En stor del av den omanska oljan säljs till Japan och Sydkorea. Priset per fat är lägre än i många andra delar av världen, men det är flera gånger högre än i grannländerna.

Oljefälten har koncentrerats till området sydväst om Muskat samt till provinsen Dhofar i söder. Oljeproduktionen sköts främst av bolaget PDO (Petrolium Development Oman), som är majoritetsägt av den omanska staten. Oljebolaget Shell innehar drygt en tredjedel av PDOs aktier.

Naturgas är en viktig del i Omans stävan att minska oljeberoendet. Gasen går på export, men används även inom landet för att driva energislukande industri. Oman deltar i flera stora projekt för att dra gasledningar genom regionen.

Landets övriga mineraltillgångar är också relativt stora. Det finns koppar, kol, krom, guld, salt, marmor, gips och kalksten i landets berggrund.

Sedan sultan Qabus ibn Sa’id kom till makten 1970 har Oman utvecklats från en fattig ökennation till en modern industristat och ett regionalt finans- och handelscentrum. Till största delen beror detta på landets goda oljeinkomster.

Även om Omans olja började utvinnas först 1967 beräknas landets oljetillgångar ta slut före 2020 – produktionen vände nedåt redan 2001. Därför har regimen gjort stora ansträngningar för att utveckla andra näringar och minska oljeberoendet. Trots ansträngningarna stod oljan ännu under 2000-talets första årtionde för i snitt 70 procent av exportinkomsterna. Utvinning av naturgas samt annan industri blir dock allt viktigare.

Efter nästan tre decennier med mycket hög ekonomisk tillväxt drabbades Oman i slutet av 1990-talet av en allvarlig ekonomisk nedgång till följd av minskad export till Asien och lägre oljepriser på världsmarknaden.

Krisen tvingade Omans regering att skära ned de stora offentliga utgifterna samt att tainkomstskatt och avgifter på sjukvård och utbildning. Bantningen av den offentliga sektorn, som sysselsätter många av landets medborgare, resulterade i att omanierna inte som tidigare är garanterade anställning där. Det har lett till ökad arbetslöshet, och protester från ungdomar som riskerar att bli arbetslösa har förekommit.

Omkring millenieskiftet vände oljepriserna uppåt igen och Omans ekonomi började åter visa god tillväxt. Den positiva trenden höll i sig under de första åren på 2000-talet. Regeringen har dock fortsatt att göra besparingar i de offentliga utgifterna, liksom att utveckla alternativa näringar till oljan samt uppmuntra privata företagsamhet.

Oman har också satsat hårt på att avreglera ekonomin, och skatterna på utländskt ägande har sänkts. I särskilda ekonomiska frizoner kan företag få upp till 30 års skattebefrielse. År 2000 blev Oman medlem i Världshandelsorganistaionen WTO.

Oman för en oberoende utrikespolitik gentemot länderna i regionen kring Persiska viken. Sultan Qabus ibn Sa’id försöker upprätthålla goda relationer till samtliga grannländer. Denna balansgång har lett till en del irritation i området, inte minst från Iran och Irak.

Länge var landets gränsdragningar omstridda, men i mitten av 1990-talet slöts ett fördrag med Saudiarabien och, efter en långvarig konflikt, också med Yemen. Gränserna mot Förenade arabemiraten fastställdes 2002. Därmed var Omans alla gränser för första gången fastställda.

Oman var under 1980-talet pådrivande med att skapa ett millitärt samarbete mellan staterna kring Persiska viken. I samarbetsorganisationen GCC (Gulf Cooperation Council), som bildades 1981, ingår förutom Oman även Saudiarabien, Kuwait, Bahrain, Qatar och Förenade arabemiraten.

Relationerna till Israel förbättrades under mitten av 1990-talet och visst diplomatiskt utbyte inleddes. Kontakterna försämrades dock åter när högerpartiet Likud kom till makten i Israel 1996 och avbröts helt några år senare.

Det brittiska inflytandet i Oman har gradvis minskat sedan Storbrittanien 1977 drog tillbaka styrkor från ön Masira, men relationerna är fortfarande mycket goda. 1980 träffade Oman och USA ett avtal som ger USA rätt att ha militära förråd på ön Masira samt använda flygbaser i Oman – om båda parter anser detta påkallat. Så blev fallet då Irak 1990 invaderade Kuwait. Liksom övriga GCC-länder ställde sig Oman formellt på den FN-stödda alliansens sida i det påföljande kriget mot Irak.

Efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 uttalade Oman sitt stöd för USA och koalitionen mot terrorism. Landet upplät bland annat baser för angrepp mot Afganistans talibanregim samma år. När USA våren 2003 angrep Irak stod Oman formellt utanför den USA-ledda invasionsstyrkan, men upplät ändå sitt territorium för det amerikanska flygvapnet att attackera Irak därifrån.

Landets militära försvar omfattar drygt 44 000 man. Militärtjänsten är frivillig.

RESOR TILL DUBAI – Burj Khalifa

Nu erbjuder vi resor till Dubai och Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten. Våra resor till Dubai kan kombineras med både Oman och Qatar.

Resa till Oman

Boka din resa till Oman innan den 30/6-2013 och få 1000 kr i rabatt per person.

Resa till Oman

Avresedatum för vår en veckas resa till Oman med svensktalande guide är nu klara. 

Oman på egen hand

Vi erbjuder nu den fantastiska möjligheten att resa på egen hand i Oman utan att behöva ordna allt själv! Vi arrangerar hyra av bil, kartor,  resrutt efter önskemål samt hotellbokningar – dessutom ingår telefonsupport dygnet runt. Inom kort kommer ett färdigt reseförslag för resa på egen hand att finnas tillgänglig på vår hemsida. Kan du inte vänta på detta är du varmt välkommen att kontakta oss så skräddarsyr vi din resa!

Unik möjlighet att kryssa på Nilen från Kairo till Aswan eller från Aswan till Kairo ombord på Nilångaren SS Sudan.

Aswan – Kairo 1-14/6 2013.

Kairo – Aswan 15-29/6 2013.

OBS! Begränsat antal platser.

För mer information kontakta oss.

Resor till Oman – Nizwa market

Boka din resa till Oman innan 1/9 – 2012 och få följande rabatter:

1. Resa till Arabiska halvöns pärla Oman – 1500:- SEK per person.

2. Rundresa genom det exotiska Omans natur och kultur – 2000:- SEK per person.

3. Kamelsafari och vandring genom Wahiba Sands i Oman – 1000:- SEK per person.