Terrassfält på branta sluttningar, grandiosa djupa flodbäddar och raviner, idylliska bergsbyar, imponerande fästningar och palats — i hundratals år var Dakhiliyah Omans kulturella hjärta. Här var människorna säkra mot angrepp. De 3000 meter höga Hajarbergen var en oövervinnlig natürlig försvarsborg. Den som vill storma den idag bör följa de omsorgsfullt markerade vandringsstigarna till de fantastiska utsiktspunkterna på hissnande höjder — en anstränging som lönar sig!

Ett tätt nät av vattenkanaler flyter igenom den otillgängliga bergsvärlden och får små gröna paradis att uppstå ur intet.

Nizwa var och är Ibadiyahs, den toleranta omanska islamistiska rättsskolan, andliga centrum. Men Nizwa är också en medelpunkt för silversmedsyrket. Från fästningens 23 meter höga monumentala runda torn sveper blicken över ändlösa palmlunder och stadens stora torgområde. Varje fredag på förmiddagen köpslår man här högljutt om getter och kor.

Nizwa och även Bahla har en gång i tiden varit huvudstäder. Deras arkitektur vittnar om dessa perioder. Den gigantiska förekomsten av lera kring Bahla gjorde det möjligt att bygga en 12 kilometer lång mur kring hela oasen.

Som ett berg av lera sticker fästningen Hisn Tamah upp ur det gröna havet av daddelpalmer. För tillfället saneras byggnadsverket under UNESCOs uppsikt, då den tagits upp på listan över världskulturarven. Under 17:e århundradet träffades filosofer, författare, konstnärer och musiker på fästningen i Jabrin. De konstfullt gestaltade rummen och målade innertaken av trä gör detta kulturpalats till landets viktigaste byggnadsminne.

 

Vi erbjuder flera resor till Oman där man kommer nära landets kultur. Vill man resa en vecka till Oman är resan ”Arabiska halvöns pärla” ett bra alternativ för att uppleva Omans kultur och historia.

 

Sanden blåser över vägen och täcker mörka klippor som plötsligt sticker upp ur slätten. Långsamt och ohejdbara rör sig honungsgula sanddynor på mörkröd jord mot det azurblåa havet. Majestätiskt reser sig de 2000 meter höga östliga Hajarbergen vid horisonten. På ett overkligt sätt skimrar lagunen Khor Garama i blått. Som om de dykts ned i ett magiskt ljus uppenbarar sig de trånga ravinerna med de djupa vattenbassängerna, omgivna av saftigt gröna bananplantor och daddelpalmer. Stränderna vid Ras al Jinz, där varje år tusentals havssköldpaddor lägger sina ägg, blänker som om de vore av guld.

Provinsen Sharqiyah på Arabiska halvöns östligaste del präglas av starka kontraster, färgernas spel och landskapens former. Men även olika livskoncept stöter här på varandra.

Än idag drar beduiner från Wahiba ut i sandhavets ändlösa vidder med sina kameler, getter och hyddor av palmblad. Frihet och rörlighet är viktigare för dem än ägodelar och välstånd. Befolkningen som bor i oaserna vid utkanten av öknen byggde däremot praktfulla hus och blev tvungna att försvara dem under århundradens lopp. Otaliga vakttorn, byggnader, befästa som borgar, vittnar om oroliga tider men också om flydda tiders rikedom.

Husens tunga portar, som dekorerats med konstfulla sniderier härstammar från östra Afrika och transporterades med skepp till hamnen Sur. Kamelerna tog sedan över inlandstransporten. Mellan bergen och öknen låg den betydelsefulla karavanvägen från Sur in landets inre delar.

Sur var porten till Zanzibar och Indien, omslagsplats för kryddor, elfenben, guld och siden. Precis som förr bygger man här Dhows, de lättmaövrerade arabiska båtarna med den eleganta fören.

Stora delar av bergstrakterna har ringa folkmängd och är mycket otillgängliga. Här har man hittat hemlighetsfulla gravtorn, upp till 8 meter höga och äldre än Egyptens pyramider. Även världens näst största grotta ligger gömd här — «Majlis al Jinn», andarnas samlingshall. I de trånga dalarna och ravinerna finns ytterligare en skatt gömd – vatten. De djupa bassängerna, fyllda med dyrbart vatten används av befolkningen i dalarna som drickesvattenreservoar och för bevattningen åkrarna.

 

Det finns många sätt att uppleva Omans vackra ökenområden. Orient Travel erbjuder vandring med kameler i Wahiba Sands eller spännande jeepsafari med övernattningar i öknen. På denna resa till Oman upplever man både kultur och natur.

 

Dallrande hetta ligger över centrala Omans nästan ändlösa grusslätter. Man ser nästan inte Oryx-antilopernas ljusa siluetter som kan skönjas i skuggan av de sällsynta Akaciaträden. I vilt tillstånd var dessa ädla djur redan utrotade, men här har sultan Oaboos gett dem nytt livsrum. Mitt i Omans geografiska hjärta finns det ont om människor. En ideal tillflyktsort för sällsynta och utrotningshotade djur. Naturskyddsområdet Jiddat al Harasis grundades 1974, är 27 500 km² stort och är emellertid ett av UNESCOs världsnaturarv.

Detta biosfärrerservats fauna och flora är enastående. Förutom cirka 300 Oryx-antiloper lever här arabiska gaseller och den sällsynta nubiska stenbocken, vildkatter, honungsgrävlingar, ökenrävar och vargar, ökenharar och den etiopiska igelkotten. Dessutom har man hittills kunnat registrera 180 olika fågelarter, bland annat mycket sällsynta djur som till exempel kragtrappen.

Naturskyddsområdet omfattar inte endast öknarna i inlandet, utan når ända fram till Indiska oceanen. Den 300 kilometer långa kusten är en av landets vackraste och mest omväxlande. Alla stränder är fullkomligt olika. Efter den vita sandstranden kommer skarpa svarta klippor, turkosblåa laguner sträcker sig en bra bit in i landet och är omtyckta rastplatser för flamingos. Algerna färgar vattnet rosa i insjöarna Khor Ghawi. En kust fylld av överraskningar och upptäcktsmöjligheter.

Under sommarmonsunen slår havets vågor mot klipporna med ett dånande ljud. Under denna period vågar sig inga fiskare ut på det upprörda havet. Tack vare den höga näringshalten och den utmärkta vattenkvaliteten finns det mycket fisk i Omans vatten — till och med 13 olika val- och delfinarter tumlar omkring i detta hav.

 

Om man vill uppleva Omans fantastiska natur och kultur rekommenderar vi resan till Oman ”Arabiska halvöns pärla”.

 

Redan för 2000 år sedan gav sig romarna iväg för att upptäcka underlandet i fjärran Orienten. Här fanns träd med bark av guld — ett slags värdefull harts. De kallade det Arabia felix — lyckliga Arabien. Deras längtans ort förblev vad den var — en dröm de aldrig nådde fram till.

Doften som detta rökelseharts utsöndrar är allestädesnärvarande i Dhofars byar och städer. Man kan inte föreställa sig ett liv utan denna doft. Den som besöker det gamla Sug i Salalah, försvinner i en utsökt värld av dofter.

Dhofars kvinnor är kända för sina utsökta rökelseblandningar av rökelse, myrra, sandelträ och blomsteressenser. Recepturerna är hemliga och går i arv från mor till dotter. Dhofar är Omans största provins.

Rub al Khalis sanddynor vid gränsen till Saudi-Arabien tornar upp sig som höga berg. Flodbäddarna ser ut som forntida landskap, som i meanderform grävt sig djupt in i den nordliga slätten. Teckningar och gåtfulla skrifttecken i grottor och på klippor vittnar om förgångna tiders bosättningar.

På sommaren när den Arabiska halvön försjunker i den glödande hettan, söker sig tusentals turister till Salah, ty mellan juli och september omsluter monsunen denna kustremsa med dimma och duggregn. Vegetationen i bergen verkar mer eller mindre att explodera — ett svalkande grönt paradis mitt i den glödande hettan.

Salalah, den lysande, är Omans näst största stad. Salah sträcker sig över 15 Kilometer längs en ändlös sandstrand kantad av subtropiska plantager.

Under kokospalmernas gröna tak växer bananer och papaya. De mogna söta frukterna kan man köpa längs vägen — en frestelse som är svår att motstå.

Samharam, Al Baliid och Shisr — dessa betydande arkeologiska platserna längs före detta rökelsevägen hör till UNESCOs skyddade världskulturarv. Än idag känner man av den magiska verkan dessa orter hade på romarna under antiken.

 

Ett bra sätt att uppleva Dhofar i södra Oman är att följa med på vår två veckors rundresa i Oman. Där besöker vi utöver Dhofar och Salalah även norra Oman.

Befolkningen är drygt 80 000 (2004).

Turismen är väl utvecklad med hotell som Intercontinental och Mövenpick. Aqaba gränsar till Eilat i Israel, och har en gränsövergång som används flitigt av turister. Hit går också båtar från Taba på Sinaihalvön, Egypten, och söder om staden finns en gränsövergång till Saudiarabien.

Det kan bli väldigt varmt i Aqaba på somrarna och det är därför många åker dit. Till skillnad från resten av landet är det väldigt billigt att handla i Aqaba (kläder,mat osv.)

Stadens mest ögonenfallande landmärke är världens numera näst högsta flaggstång, 137 meter hög, som bär den arabiska revoltens flagga i 60 × 30 meters format.

 

Vår spännande resa till Jordanien kan förlängas med extra dagar i Aqaba.

 

Amman är huvudstaden i Jordanien med omkring 1,6 miljoner invånare (år 2000). Staden, som ligger på ruinerna av det antika Filadelfia, blev landets huvudstad år 1921.

På platsen för dagens Amman fanns det bibliska Rabbath Ammon som kom att blomstra under romerskt styre under namnet Filadelfia. Under denna tid uppfördes flera byggnadsverk, bland annat en teater. Denna uppfördes mellan åren 169 och 177 e.Kr. på en naturlig sluttning och kunde ta uppemot 6 000 besökare. Genom att diverse restaurationsarbeten genomförts har man än idag möjlighet att använda teatern till diverse kulturella evenemang. Man har även restaurerat ett romerskt odeum som byggdes under 100-talet e.Kr. och som idag hyser konserter och andra evenemang. Lämningar från tiden under romerskt styre kan även hittas på den kulle i staden vilken befästs av romarna och där det tidigare legat ett akropolis. Här uppfördes även ett Herkules-tempel tillängat Markus Aurelius under 100-talet e.Kr. som till viss del återstår idag. Senare kom här att byggas en kyrka på 500-talet och under islamskt styre skulle även ett guvernörsresidens och ett administrativt centrum byggas som även det kan återses idag. På senare tid har även de stora moskéerna Abu Darwish och Malik Abdallah byggts, den sistnämnda så sent som på 90-talet.

 

Idag är Amman en spännande stad där du kan äta gott och strosa i bazaarerna, Läs gärna vår resa till Jordanien med Amman, Petra, Jerash, Döda Havet och det vackra ökenområdet Wadi Rum. 

 

 

Döda Havet är en saltsjö belägen på gränsen mellan Israel (Västbanken) och Jordanien, känd för att vara en av världens mest salthaltiga sjöar med en salthalt på omkring 33,7 procent. Endast Assalsjön, Kara-Bogaz-Gol samt några sjöar i McMurdodalarna, Antarktis (som Don Juansjön och Vandasjön) har högre salthalt. Salthalten, som totalt är 8,6 gånger högre än i vanligt havsvatten, beror på de närbelägna saltbergen och saltträsken, de många saltkällorna på strandbrädden, bristen av utlopp, sjöns höga avdunstning och områdets minimala nederbörd. Vattnet är så salt att en människa utan problem kan flyta på dess yta. Vattnet kommer från Genesarets sjö via Jordanfloden, men sjön saknar utlopp och vattenytan hålls i balans genom avdunstning.

Döda havet är 65 kilometer långt, upp till 18 kilometer brett och det största djupet är 378 meter.

Stranden vid Döda havet är den plats på jorden som är lägst under havsnivån och tillhör därmed världens yttersta platser. Några utläggare hävdar att detta står omnämnt i Koranen. Sjöns yta har under en längre tid sjunkit stadigt. Detta på grund av att delar av vattnet från Jordan leds bort till bland annat bevattning. I början på 1900-talet var ytan belägen 394 meter under havsnivån. 1992 låg ytan 407 meter under havet, för att ha sjunkit till 422 meter under havet 2008.

På grund av att mycket vatten har avdunstat från Döda havet har sjön delats i två delar, förbundna med en liten kanal. Längs stränderna och på botten ligger tjocka saltlager. Det finns inget fågelliv vid stränderna eftersom all fisk och de flesta växter dör i så salt vatten.

Enligt en profetia i Hesekiel kommer en källa att springa fram ur tempelberget i Jerusalem och vattnet från denna kommer sedan att fylla Döda havet med friskt vatten. Fisk i myckenhet kommer att finnas där enligt denna profetia.(Hes kap 47)

 

Vill man resa till Jordanien och flyta i Döda Havets salta vatten rekommenderar vi resan ”Lawrence of Arabia” som kan förlängas med extra dagar på ett lyxigt hotell vid Döda Havet.

 

Petra var en stad under antiken och är idag en arkeologisk plats i Jordanien. Den är belägen omkring 100 kilometer norr om Aqaba intill orten Wadi Musa i provinsen Ma’an. Platsen är omgiven av berg och befinner sig i en sänka som formar en östlig flank av Wadi Arabah, den stora dalgång som leder från Döda havet till Akabaviken.

Petra upptogs på Unescos världsarvslista 1985 och den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk.

Mycket av arkitekturen i Petra är uthugget direkt ur klipporna. Än idag finns cirka 800 olika byggnader och monument bevarade däribland tempel, kungagravar, kolonner, vattenkanaler, bad, monumentala trappor, stenlagda gator, offerplatser samt en amfiteater.

Obeliskkammaren ligger utanför själva området före klippgången, byggd i två våningar som krönts med 4 obelisker.

Skattkammaren – Khazne al-Firaun, troligen den mest kända byggnaden i Petra och den första man ser när man kommer ut från den trånga klippgången Al-Siq. Den är ca 40 m hög och uthuggen i flera våningar.

Fasadgatan, på båda sidor om vägen ligger klippgravar på rad uthuggna i romersk, grekisk och nabatéersk stil.

Kungakamrarna, Urn-, Silk-, Korinthianska- och Palatskamrarna.

Teatern, i slutet på Fasadgatan finns teaterbygget med 33 rader och plats för cirka 5 000 åskådare.

Centrala staden, många kringliggande byggnader, bland annat Pelaravenyn, Kungapalatset, Nymphaeumet och Bågporten.

Al-Uzza, bevingade Lejon-templet lite upp mot höjden från centrala delen.

Qasr al-Bint, Dusharestemplet med den största fasadytan i Petra.

Klostret – Ad-Deir, med strax över 40 m ligger den högsta byggnaden i området lite utanför själva centrum men till skillnad från de övriga byggnaderna ligger den helt öppen och synlig. Trappan är 816 steg upp i bergen.

 

Petra i Jordanien är verkligen värt ett besök! Följ med på en resa till Jordanien med Orient Travel där du upplever Petra och Jordanien alla andra fantastiska platser.

 

Jerash är det nutida namnet på den historiska hellensk-romerska staden Gerasa. Gerasa var ett område i det sk Decapolis.

Den historiska staden Gerasa är en arkeologisk plats i Jordanien intill staden Jerash cirka 45 km norr om Amman.

Moderna Jerash är huvudorten i muhafazah (provins) Jerash med en befolkning på över 100.000 invånare.

Området har varit bebodd sedan stenåldern och staden föll ca år 63 till Romarriket. Den blomstrade fram till 600-talet då den invaderades av Persiska riket och sedan minskade lite i betydelse tills den till stora delar förstördes på 750-talet av en jordbäving.

Mycket av arkitekturen i Jerash är fortfarande bevarad. Bland de framstående byggnader kan nämnas:

Hadrianus båge, byggd ca år 128, Ligger utanför stadsporten i södra delen.

Hippodromen, 245 m lång, anses som relativt lite i jämförelse med andra arenor i Romarriket, ca 15.000 åskådare.

Zeus templet, byggd ca år 162, beläget på en liten kulle i centrala delen.

Södra Teatern, byggd ca år 90, 32 rader och plats för cirka 3.000 åskådare.

Forum, den stora, ovala marknadsplatsen ligger i början på huvudgatan med en yta på ca 90 x 80 m.

Cardo, huvudgatan Cardo Maximus, en cirka 800 m stenlagd gata kantrad av kolumner.

Nymphaeum, byggd ca år 191, denna brunn ligger mitt i staden.

Artemis templet, byggd ca år 150, på framsidan står 12 stora kolumner.

Norra Teatern, byggd ca år 165, 14 rader med plats för cirka 800 åskådare.

 

När man besöker Jerash blir man verkligen överväldigad! Området är enormt och man försvinner helt in i en annan värld och vandrar runt bland ruinerna och förundras. Orient Travel erbjuder en resa till Jordanien där man besöker Jerash men även Ajlun, Petra, Döda Havet och mycket mer.